Marsianernas anfall

Halv fem i morse - denna okristliga tid på dygnet - vaknade vi av ett kraftigt surr. Det var ingen väckarklocka, det var ingen granne som väsnades - det var en marsian!
Mitt i sängen stod Keso och surrade det högsta han kunde. Denna tokiga, fullständigt kastrerade katt hade upptäckt att det är MARS - katternas månad. Eftersom han trots allt är kastrerad skrek han inte efter brudar utan han ville gosa med oss. Han var så kär i oss så han visste inte till sig.
När han fått både gos och frukost drog han med sig brorsan Kanel på ett race som heter duga. Över stock och sten - mig och gubben - for dom. Ut genom vädringsfönstret i sovrummet till balkongen, in därifrån genom kattluckan i balkongdörren, slirandes över parketten i vardagsrummet och laminatgolvet i hallen - och så över stock och sten och ut genom fönstret igen. Marsianerna - eller ska jag kanske säga marsipanerna - sprang rundgång för glatta livet klockan fem på morgonen och lät som två galopphästar.
Jag väntade bara på att grannen under oss skulle komma och ringa på och säga till att vi inte ska låta barnen leka så högljutt så tidigt. Vad skulle vi göra då? Dom här barnen går det ju inte att resonera med...
Vi kunde inte somna om men när vi satt glosögda i köket med vårt morgonfika sov marsipanerna så nöjda i fåtöljen i vardagsrummet.

Pelargonförökning

Huru föröka sig pelargonerna? Jo, som daggmaskarne - medelst delning. Men dom behöver hjälp med det. Så här går det till: man fyller år och får i present av Fruarna Frost en fantastisk hängpelargon vid namn Viva Carolina från Rockdala - pelargonförsäljarnas Konung. Denna Viva Carolina blommar helt otroligt med enorma rosa blombollar och skräpar inte alls.
Hon växer upp till en ståtlig moderplanta och ynglar av sig till två krukor med sticklingar förra sommaren. Rätt ner i krukan sätts sticklingarna i lagom mängd och på lagom avstånd. Sticklingarna står och stampar länge men plötsligt växer dom sig väldigt stora och blommar som galningar, dom också. God hjälp har dom fått av att få Bio-Bact (ekologiskt!) vid varje vattning.
När våren nu - åtminstone enligt mig - hade kommit den 10 mars så fick både mamma Carolina och båda döttrarna Carolina donera delar av sig till mina amplar. Och redan nu ser jag att dom nya sticklingarna har tagit sig. Och mamma Carolina och båda döttrarna är fulla med blomknoppar. Det ska bli spännande att se när den tredje generationen av Viva Carolina börjar blomma. Som jag brukar säga, den som ser får lever!
Trädgårdshatten på bild två är skitsnygg och fullständigt värdelös som trädgårdshatt eftersom den bara blåser iväg från huvet. Därför har jag spikat upp den på väggen androm till varnagel! Nä, men som prydnad.

Gallringsfasa och blommor

Hur gallrar man detta ormbo? Jo, med pillriga fingrar och en stor dos svordomar. Det luktar lök och dom utgallrade små trådarna smakar jättegott. Det är nämligen purjolök och gul lök som bildat ormboet. Förra våren köpte jag sättlök och det blev bara skit av det. Eller mycket skrik för lite ull, som kärringen sa som rakade grisen.
När jag plöjde Impectas frökatalog i år så såg jag frön för både gul lök och rödlök. Mot Sherwood-skogen! skrek jag då. Nä, nu ljuger pigan. Det ska testas, tänkte jag. Ja, dom har ju i alla fall grott och enligt katalogen lär det ska bli lökar av det. Sorten heter Bedfordshire Champion, är kulturarv - bara det! - från 1885 med stora, runda, gyllengula lökar med utmärkta lagringsegenskaper. Den som ser får lever!
När gubben såg de långa groddarna med plupparna längst upp så utbrast han: "Kolla, kan det där vara blommor redan?" Malligt odlingskunnig sa jag då överlägset att: "Det, min kära, är fröna som har följt med groddarna upp ur jorden." Kul att tryffla till sin käresta! Åtminstone med så triviala ting som frön.

Root-trainer

Jag köpte två sk root-trainers för mina frösådder. Dom består av en ram och åtta stycken "böcker" med fyra fack i varje som knäpps ihop och sätts in i ramen. Inuti är dom ganska djupa facken räfflade så att rötterna ska söka sig rakt ner. På så vis slipper man rotsnurror. När man ser att det sticker ut rötter under facken ska man flytta böckerna högre upp. Då torkar dom delarna av rötterna, som sticker ut, och plantan börjar produ-
cera sidorötter. På så sätt får man plantor med kraftiga rötter. När jag nyss gallrade såg jag att rötterna verkligen blir långa och raka.
När det är dags att omskola plantorna till större krukor så öppnar man bara boken och tar ut hela rotklumpen.
Ett tips bara - när du sår olika frön så gör det "bokvis" och inte på långs som jag gjorde. Olika frön gror och växer olika fort och det är rätt så mycket behändigare att kunna öppna en bok med lika långt komna plantor.
Lägg särskilt märke till den röda tvingen. Den sitter där för att hålla brickan kvar på hyllan när monsterkatterna blir för nyfikna och närgångna.