Hur gallrar man detta ormbo? Jo, med pillriga fingrar och en stor dos svordomar. Det luktar lök och dom utgallrade små trådarna smakar jättegott. Det är nämligen purjolök och gul lök som bildat ormboet. Förra våren köpte jag sättlök och det blev bara skit av det. Eller mycket skrik för lite ull, som kärringen sa som rakade grisen.
När jag plöjde Impectas frökatalog i år så såg jag frön för både gul lök och rödlök. Mot Sherwood-skogen! skrek jag då. Nä, nu ljuger pigan. Det ska testas, tänkte jag. Ja, dom har ju i alla fall grott och enligt katalogen lär det ska bli lökar av det. Sorten heter Bedfordshire Champion, är kulturarv - bara det! - från 1885 med stora, runda, gyllengula lökar med utmärkta lagringsegenskaper. Den som ser får lever!
När gubben såg de långa groddarna med plupparna längst upp så utbrast han: "Kolla, kan det där vara blommor redan?" Malligt odlingskunnig sa jag då överlägset att: "Det, min kära, är fröna som har följt med groddarna upp ur jorden." Kul att tryffla till sin käresta! Åtminstone med så triviala ting som frön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar