Halv fem i morse - denna okristliga tid på dygnet - vaknade vi av ett kraftigt surr. Det var ingen väckarklocka, det var ingen granne som väsnades - det var en marsian!
Mitt i sängen stod Keso och surrade det högsta han kunde. Denna tokiga, fullständigt kastrerade katt hade upptäckt att det är MARS - katternas månad. Eftersom han trots allt är kastrerad skrek han inte efter brudar utan han ville gosa med oss. Han var så kär i oss så han visste inte till sig.
När han fått både gos och frukost drog han med sig brorsan Kanel på ett race som heter duga. Över stock och sten - mig och gubben - for dom. Ut genom vädringsfönstret i sovrummet till balkongen, in därifrån genom kattluckan i balkongdörren, slirandes över parketten i vardagsrummet och laminatgolvet i hallen - och så över stock och sten och ut genom fönstret igen. Marsianerna - eller ska jag kanske säga marsipanerna - sprang rundgång för glatta livet klockan fem på morgonen och lät som två galopphästar.
Jag väntade bara på att grannen under oss skulle komma och ringa på och säga till att vi inte ska låta barnen leka så högljutt så tidigt. Vad skulle vi göra då? Dom här barnen går det ju inte att resonera med...
Vi kunde inte somna om men när vi satt glosögda i köket med vårt morgonfika sov marsipanerna så nöjda i fåtöljen i vardagsrummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar