måndag 3 maj 2010

Britt-Maries hängande trädgårdar


Att ha min trädgård på balkongen hängande - ja, därtill är jag nödd och tvungen numera. Det ser monsterkatterna till. Observera att brickorna sitter fast med tvingar i hyllorna. Annars skulle de inte ligga kvar en sekund!

Vår förra katt, den fina, försiktiga damen Emma, rörde aldrig mina växter, inte heller några prydnadssaker. Så här kunde min balkong se ut på hennes tid.


Den här bilden togs dagen innan vi åkte till Paris en vecka och Emma hade kattvakt. Men inte ens i protest över att vi rest bort, rev hon ner nånting.

Det är skillnad mellan folk och fä. Och man kan väl säga att Emma var folk medan monsterkatterna är fä.

I stort sett allting hänger på min balkong, antingen på väggarna eller i amplar. Det enda som kan stå på bord eller pallar är pelargoner. Pelargonblad smakar antagligen inte gottis i kattmun.

Men jag tycker det är rätt snyggt med min hängande trädgård även om det blir en del klättrande för att vattna.

Midsommarpotäterna växer så det knakar


Mina Early Puritan i storkrukan på balkongen växer fort nu. Det blir nog ett kok till midsommar.

Early Puritan är ju en potatissort som man kan "robba i vaggan" - alltså ta innan den har legat och mognat och den smakar bra ändå.

En liten pärla, en sillsvans och potäterna tillsammans med min älskade man som just nu ligger på sjukhus efter en hjärt-
operation - det är verkligen nånting att se fram emot!

Ibland kan små, små saker göra livet så underbart!

Kannibalkatterna


Keso och Kanel tuggar i sig mina lavendelsticklingar. Men, kannibaler, att tugga på lavendel gör väl inte en katt till kannibal?

Nä, kanske inte riktigt... Men monsterkatternas mamma heter - ja, just det: Lavendel!