Utanför köksfönstret i Betongen matar vi fåglar med ett fågelbord hängande i en oxel. Nedanför matar vi dom jättestora tyska fälthararna med morötter. Vi tycker att dom ser ut som kängurur så vi har döpt dom till kengursar. Dom kommer i skymningen och på nätterna. Men här har självaste Stor-Kengursen varit så hungrig att han vågat sig fram i dagsljus. Bilden är inge vidare, tagen genom fönstret som den är. Jag undrar så var dom bor. Visserligen har vi skogsdungar mellan husen men dungarna är inte värst stora. Vi vet var haren har sin gång - den syns i snön - men vi vet inte var han har sitt bo. Ekorrarna däremot bor under taken i åttavåningshusen. Vi ser dom springa uppför fasaden och krypa in under takplåten och så ser vi tussar av isolering på marken när ekorrarna har städat hemma hos sig.
Mina frön gror alldeles för snabbt i sålådorna! Gurkan har redan stora groddar. Vårkänslorna drog tydligen iväg med mig ordentligt. Men jag läste ju bara på fröpåsarna hur lång grotid det var och så här snabbt skulle det inte gro. Det märks att man är amatör i betydelsen "icke-proffs". Men jag är också amatör i betydelsen "den som älskar". Och oftast blir det bra i slutändan. Det var många på kolonin som förvånades över hur fint jag gjorde på min lott under en enda sommar. Så nu gäller det att slå dom med häpnad i år också! Gurkor och paprikor och annat i långa rader!
