Jag väntade mig att se ett lejon komma smygandes ur buskarna när som helst. Så när jag såg grannens Nasse, en siamesfärgad katt, komma släntrandes över det torra gräset fick jag rena rama värmehallucinationer och trodde ett ögon-
blick att det faktiskt var lejonet som kom!
Sen kom regnet. Oj, vad det regnade! Rent bibliska syndafall! Och bara efter den första dagens regn kunde man se hur gräset började skifta i färg. Det blev grönare och grönare och satte igång och växte.
Gräsrötter är fantastiska! Man kan trampa på gräset, klippa det, "svälta" det och när man ger det vatten så BOOM, där kommer det igen!
Med mitt sossehjärta kan jag inte låta bli att tänka att gräsmattan i Kalahari-version är som alla sjuka, utförsäkrade, arbetslösa och andra som Modera-
terna kallar "tärande" när dom delar upp oss människor i två grupper: samhällsbärare och tärande.
Vi kunde inte ge vatten åt gräsmattan av kostnadsskäl. Men vi visste att den skulle klara sig och grönska igen. Men att svälta ut människor ger ingen vidare utdelning i ett samhälle.
Att inte ge en människovärdig tillvaro åt dom, som har det tufft, får inte dom att grönska. Man blir inte friskare av att bli fattigare. Man hittar inte ett jobb lättare för att man inte har ett tillräckligt bra a-kasseskydd; och dom fattigaste av oss har inte det. Dom fattigaste gick ur facket och a-kassan när Alliansen höjde avgifterna till omänskliga nivåer.
Det Kalahari som stora delar av Sverige har blivit kan bli lika grönskande och välmående igen som vilken gräsmatta som helst i Djursholm eller Saltsjöbaden genom att vi byter regering!
Och den höstrodnande oxbärsbusken i bakgrunden ser jag just nu som sosseröd istället för som ett tecken på höst!
