Glad Påsk!

Nu har vi käkat påskmat, lax, sill, ägg och annat gott. Och så nyttigt sen! Både laxen, sillen och äggen innehåller en massa proteinas. Och laxen och sillen innehåller massor med omega-oljor. Rena hälsokosten!

Och monsterkatterna har ätit lax med grönsaker - om man nu vill se primulorna som grönsaker och det vill dom! Påskliljor kan vi inte ha för dom är giftiga för katter och Kanel och Keso äter det mesta i blomväg, speciellt om det är något som är nytt för dom.

Och till efterrätt har jag ätit memma. Skitgott! höll jag på att säga. Min man tycker att det är äckligt och ser ut som - ja, skit. Ska han säga som är österrikare och äter med god aptit allehanda knödel!

Men jag, som har fyllt 35 så många gånger, har hört mamma berätta med stor munterhet om hur USAs president Harry S Truman var på besök i Finland för att med egna ögon se om Marschall-hjälpen efter kriget hade kommit till nytta.

Nu hampade det sig så, enligt skrönan som berättades, att Truman kom till Finland vid påsktid och såg finnarna äta memma. Då konstaterade han att det verkligen var eländigt i Finland eftersom dom arma finnarna åt sin mat två gånger...

Fru Tokas känsla för blåst

Här i Betongen blåser det. Jämt! Skulle tro att man ofrivilligt byggde in blåst i miljonprogrammet genom att placera husen så att det uppstår en hel del intressanta men obehagliga skors-
stenseffekter. Nu ligger ju dessutom vår Betong högt uppe på ett berg så det skulle antagligen blåsa även utan dessa effekter.
Nu ska jag tala om vad jag tycker om blåst. Om blåst tycker jag inte! Närmare bestämt avskyr jag blåst. Det viner i öronen, ögonen tåras så jag ser ingenting utan att hela tiden blinka bort tårarna, snoret rinner, det sliter i kläderna och i håret. Jag blir nervös av blåst. Det känns som att jag tappar kontrollen, att nån stör min frid. Jag blir först irriterad, sen blir jag ännu mer irriterad och till slut blir jag fullständigt vansinnig. Det händer rätt ofta att jag är tvungen att gå in och sätta mig i porten en stund för att slippa blåsten.


Det är en enorm känsla av befrielse när ytterdörren går igen och det ständiga oljudet av blåstens vinande slutar. Det känns som en tyngd har lyfts från mina axlar.

På Kolonin blåser det ytterst sällan och när det gör det så är det för det mesta angenämt eftersom det är så pass lite och en varm dag är det svalkande. Där Kolonin ligger har det tidigare varit en kohage för Hamra Gårds (Alfa Lavals mönsterjordbruk) kossor. Kohagen, nuvarande Kolonin, ligger i en mycket vacker skogsglänta och oftast är det väldigt tyst och stilla där. Man hör bara fågelsång och asplöv som prasslar stilla. Och på håll hör man pendeltågen komma och gå vid Tumba station.

Sylvia har varit och fotograferat snösmältningen på Kolonin och nu börjar det arta sig där. I morgon ska jag ta mig en tur dit. Idag har jag klippt buskar och rensat bort gammalt och visset här i Betongen. Men det finns hur mycket som helst kvar att klippa och rensa.

Här hemma har vi kunnat plocka bort extralamporna till frösådderna i köket. Skönt att få ordning i kökshyllan med kokböckerna och en del av min samling gammalt Arabia-porslin!
Och äntligen åkte Vattenfalls kassako - elementet på den inglasade balkongen som får hjälpa till att hålla temperaturen över 0 grader - upp på vinden för den här gången. Den här vintern har elräkningen varit gigantisk!