Hon skulle ha fyllt 90 år men dog redan för 25 år sedan.
Det var faktiskt på kvällen på hennes 65-årsdag, efter att vi alla åkt hem till vårt efter födelsedagskalaset hos henne, som hon ringde mig och bad mig komma och följa henne till Huddinge sjukhus för att hon mådde så dåligt.
Hon hade varit krasslig ända sedan slutet av november och fått antibiotika mot en lunginflammation. Men nu åkte vi in och hon blev inlagd och några dagar senare fick vi beskedet att det rörde sig om metastaser efter en cancer som hon opererats och strålats för fyra år tidigare.
Beskedet var också att den här sortens metastaser, som satt inne i lungsäcken - alltså inte inne i själva lungorna utan mellan utsidan av lungorna och det andra lungbladet som fäster mot revbenen - inte var behandlingsbara på något sätt. Och på en rak fråga från mig svarade läkaren lika rakt - det här kommer hon att dö av och det kommer att gå fort, ett halvår kanske.
Min mamma var född i Kaskö i Finland, numera Finlands minsta stad lite söder om Vasa. Min mormor kom från en gård, Benvik, precis på gränsen mellan Kaskö och Närpes. Huset byggdes på 1700-talet av Peter Johan Bladh. Han var något så tjusigt som superkargör hos Ost-Indiska Kompaniet. Businessagent eller finansmäklare skulle vi kanske säga idag - han åkte i alla fall i skytteltrafik som kunglig tjänsteman mellan Sverige och Kina och kom hem med kinesiskt porslin, siden och andra rikedomar.
Av dessa rikedomar finns inget kvar på Benvik. Under svensk-ryska kriget 1809 slog ryssarna sönder allt porslinet, stal allt siden (som dom inte försökte tutta eld på huset med), men elden tog sig aldrig och huset stod sig. Men det är en helt annan story.
Bladh kände sig tydligen superviktig och byggde sig ett stort hus i vinkel bredvid sitt gamla barndomshem. För att visa ståtligheten i huset gjorde han hela övervåningen till två stora balsalar. Han ville ha många stora fönster och dom skulle stå rakt mittemot varandra på bägge långsidor av huset.
Och i trädgården skulle det så klart finnas stora ädelträd. Inte för att jag tror att lindarna, som Bladh planterade, hann bli så värst ståtliga under hans levnad. Men när både mormor, mamma och jag var barn var lindarna gamla och stora. På Närpes-dialekt kallades dom för storbladaträden.
De stora fönstren, mittemot varandra, gjorde att man såg rakt igenom övervåningen. Dessa skrytfönster ledde till att många svalor flög in i dom och bröt nacken av sig. Och det blev många fågelbegravningar under lindarna. När min bror och jag var små brukade jag vara prästen och brorsan fick vara församlingen. Han var ju lillebrorsa så jag bestämde!
Under lindarna satt man också under varma sommardagar i skuggan av dom stora bladen och drack kaffe och saft. Och lyssnade på det bedövande humlesurret när lindarna blommade; lika berusad av lindblomsdoften som humlorna. Dessa träd var väldigt betydelsefulla och starkt förknippade med barndomen för både mormor, mamma och mig.
Mamma och jag på Benviks-trapun.
Jag vet att jag har en gammal bild på kaffekalas
under lindarna nånstans men hittar inte bilden nu.
Superkargörens affärer gick sämre med tiden och både hus och tillhörande marker köptes upp av ett gäng småbönder från närliggande Knåpnäs. Det är från dessa bönder min familj härstammar.
När mamma dog i augusti för 25 år sedan - ett halvår äldre än vad jag är nu - var vi på Tullinge kyrkogård för att titta efter en gravplats åt henne. På Tullinge kyrkogård finns det bara urngravar och en minneslund. Under en enorm lind fanns en gravplats markerad.
En Benviks-lind! Där skulle ju mamma få sin sista viloplats! Men enligt kyrkogårdsvaktmästaren skulle det finnas en stor sten där så det skulle inte gå att gräva en grav där. Jag bönade och bad och dom gjorde en provgrävning. Och det visade sig att det gick att göra en urngrav där.
Dagen, då mammas urna skulle läggas där, låg jag på knä vid den ganska lilla, i diameter, men djupa gropen och försökte lägga ner urnan utan att tappa den den sista biten. Den kvinnliga prästen låg på knä mittemot mig och tillsammans la vi min mor under linden.
Sedan i fredags har jag gått runt och smånynnat på
en ny version av låten "Min far och jag";
Där borta vid linden har jag lagt min mor....
