En lavendeltvål, en doftpåse med lavendelblommor i linne-
skåpet, att ruffsa om en lavendelbuske med handen. Vilken doft! Hur många är vi inte som drömmer om en semester i Provence när de stora lavendelfälten blommar. Men dom flesta av oss får nöja sig med våra egna små lavenderfields som vi skapar i våra trädgårdar.
Så när Hornbach i Fittja sålde otroligt fina lavendelplantor för 35 kronor styck slog jag till. Jag köpte en hel drös till både lotten och till Betongen.
När jag stod där vid ett stort bord fullt med lavendel och plockade planta efter planta ner i min vagn gick två kvinnor förbi. Kvinna 1 säger: "Usch, dom där luktar så illa!" varpå Kvinna 2 svarar: "Jaa, det där använder dom i myggmedel!"
Mycket ska man höra innan örona ramlar!! Dom hade aldrig drömt om Provence lavendelfält, inte haft en lavendeltvål eller ens en doftpåse i sitt linneskåp.
Igår, äntligen, blev mitt dåliga samvete på lotten åtgärdat. Det var en ca två kvadratmeter stor plätt där ogräset bodde och som hela våren och sommaren har hamnat långt ner på priolistan, dels för att jag inte haft tid att ta itu med den, dels för att jag inte riktigt visste vad jag skulle ha på den plätten.
På ett par timmar förvandlade jag dåligasamvets-plätten till en egen lavenderfield. Och, åh, så jag njöt av doften som svävade runt min lott så fort jag råkade nudda lavendelplantorna. Och det gör man ju när man planterar; både nuddar och klämmer.
Ett antal kolonikamrater passerade och sniffade och sa Åh, så gott det luktar! Kvinnorna på Hornbach var nog inte kolonister heller. Om jag tänker efter så undrar jag om dom var kvinnor över huvud taget. Dom var nog aliens!
Förresten heter mina kattkillars mamma Lavendel och är enligt sin matte lika rogivande och fin som hennes namn antyder. Och hennes ungar, mina kattkillar, luktar gott!! Jag brukar sniffa dom i nacken och njuta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar