Akta dig för rika män...?

Fritjof Andersson varnade Carmensita för rika män. Men jag varnar dig för värre fasor än en rik man. Om du när drömmar om torp och mormorsblommor i ditt bröst så ska du se upp. Vad du gör - plantera INTE såpnejlikor!!

Någon i vårt betonghus har nån gång för länge sen hyst en mormorstäppedröm och planterat såpnejlikor vid Södergavel. Där gjorde dom inget större väsen av sig inträngda mellan väggen och berberisbuskarna som dom var.

Sen grävdes alla berberisbuskar bort. Och en liten bobcat tog alla rötter och minst tjugo centimeter jord därifrån också. Yes, det var dom berberisrötterna!, tänkte jag.

Föga anade jag att den riktiga fasan låg kvar i de undre lagren av marken. Ny jord las i Södergavelrabatten. Syrener och alla sorters blomster planterades. Södergavel frodades.

Det gjorde såpnejlikorna också! Dom kom som underjordens hämnd upp ur sina gömmor. Sen dess har jag fört en ojämn kamp mot dessa jävulsblommor. Varje sommar river jag bort massor av såpnejlikor och gräver bort deras enorma rötter.


Och jag inser att det jag får upp är bara pyttebitar av dom ondskefulla underjordiska lianerna som slingrar sig där i djupet. Och nästa sommar är såpnejlikemonstren där igen. Lägger sig på mina buskar, slingrar in sig i mina blommor.

Kampen fortsätter.

May the force be with me!

Regndans à la Betong

Hur fixar man lite bevattning av en rabatt med en massa nya plantor med himlens hjälp?

Jo, man bestämmer sig för att flytta på en stor buske. När man kommit halvvägs med det; så där att man vet att det inte finns nån återvändo, busken är lös och måste nu flyttas, då börjar det småregna.

När man grävt upp busken helt och hållet inser man att syrenen bredvid också måste flyttas. Då regnar det ganska mycket. När syrenen också är uppgrävd börjar det mullra. Där står man med två uppgrävda buskar som absolut måste ner i jorden igen och det åskar - och regnet vräker ner.

Då sjunger man: "I´m planting in the rain" och planterar båda buskarna på sina nya platser. Lerig, skitig och glad över att slippa vattna!!

Drömmar om Provence

En lavendeltvål, en doftpåse med lavendelblommor i linne-
skåpet, att ruffsa om en lavendelbuske med handen. Vilken doft! Hur många är vi inte som drömmer om en semester i Provence när de stora lavendelfälten blommar. Men dom flesta av oss får nöja sig med våra egna små lavenderfields som vi skapar i våra trädgårdar.

Så när Hornbach i Fittja sålde otroligt fina lavendelplantor för 35 kronor styck slog jag till. Jag köpte en hel drös till både lotten och till Betongen.

När jag stod där vid ett stort bord fullt med lavendel och plockade planta efter planta ner i min vagn gick två kvinnor förbi. Kvinna 1 säger: "Usch, dom där luktar så illa!" varpå Kvinna 2 svarar: "Jaa, det där använder dom i myggmedel!"

Mycket ska man höra innan örona ramlar!! Dom hade aldrig drömt om Provence lavendelfält, inte haft en lavendeltvål eller ens en doftpåse i sitt linneskåp.

Igår, äntligen, blev mitt dåliga samvete på lotten åtgärdat. Det var en ca två kvadratmeter stor plätt där ogräset bodde och som hela våren och sommaren har hamnat långt ner på priolistan, dels för att jag inte haft tid att ta itu med den, dels för att jag inte riktigt visste vad jag skulle ha på den plätten.

På ett par timmar förvandlade jag dåligasamvets-plätten till en egen lavenderfield. Och, åh, så jag njöt av doften som svävade runt min lott så fort jag råkade nudda lavendelplantorna. Och det gör man ju när man planterar; både nuddar och klämmer.

Ett antal kolonikamrater passerade och sniffade och sa Åh, så gott det luktar! Kvinnorna på Hornbach var nog inte kolonister heller. Om jag tänker efter så undrar jag om dom var kvinnor över huvud taget. Dom var nog aliens!

Förresten heter mina kattkillars mamma Lavendel och är enligt sin matte lika rogivande och fin som hennes namn antyder. Och hennes ungar, mina kattkillar, luktar gott!! Jag brukar sniffa dom i nacken och njuta.