Med en schysst tving kan man slå världen med häpnad

Attans vad kallt det blev på balkongen plötsligt. Nu kan ju inte fänkålsfröna gro. Vad göra med root-trainern som dom ligger i? Ställa i vardagsrumsfönstret? Då drar ju monsterkatten Kanel ner alltihopa.

Hmmm...men funkar det med tving på balkonghyllorna så gör det väl det på fönsterbrädan också.

Japp, med en schysst tving så ska väl odlingen ligga kvar. Kanske... Kanel är både listig och stark.

Horisontalläge

Det är i armarna på såna här vackra killar en dag, som denna snöblaskdag, ska tillbringas!

Förresten så ser ni att de s k sidoelementen är på sina rätta platser sen en tid tillbaka. Det fjärrfixade sonen från sin dator. Snabbt som attan så jag hann då inte se vad han gjorde. T o m sonsonen Xerxes, som är tio år, är tusen gånger snabbare med datorn än gamla farmor.

Bedrövelse i betongen

Jag har inte orkat vara ute i Betongen eftersom det har varit så överjävligt med skräp överallt. Allt skräpet har gjort mig helt bedrövad. Nu har Botkyrkabyggen sopat bort en del av det så idag fixade jag till en av våra åtta rabatter, Körsbärsrabatten, klippte rosor och rensade bort vissna blad från perenner.

Sen skulle jag ta itu med Långrabatten. Det enda jag orkade göra där var att plocka fimpar, fimpar, fimpar. Jag hällde ut dom på golvet i porten för att fotografera dom. Folk som gick förbi i porten tyckte det såg äckligt ut. Ja, visst, men varför slänga ut fimparna på det här viset då??

Jämför fimphögen med min gula handske och min vita strumpfot. Hur många liter fimpar kan det tänkas vara?

Självklart sopade jag upp eländet och slängde allt i soporna.

Nu återstår själva växtrensningen i den rabatten. Sen är det bara sju rabatter fulla med skräp kvar. Plus allt det som hör till trädgårdsarbete.

Tur att jag har kolonilotten där bara sorkar och harar har härjat. Inga fimpar eller annat skräp.

Men jag börjar undra hur jag ska hinna med allt...

Än har jag inte satt min sista potatis

Nej, tvärtom! Jag har satt min första potatis för i år. Två Early Puritan med fina groddar ner i denna, kanske en aning för lilla, svarta kruka.

Förhoppningen är att få egna nypärer till midsommar. Man lever ju på hoppet, som bekant.

Kall snabbvisit på lotten

Var med sorkskrämmor till lotten idag. En stor "geting" som snurrar runt med en propeller och därmed skickar vibrationer ner i marken där den är förankrad med sin pinne. Och två tomma glasflaskor som är nedgrävda så bara halsen sticker upp. Vinden viner i flaskorna och ska då bilda vibrationer som ska skrämma bort sorkar. Nåja, den som ser får lever...

Det var förfärligt kallt på kolonin men det fanns dom som hade börjat med vårbruket. Några trotsade kylan och satt och fikade till och med. Termometern hemma visade på +11 grader och jag trodde inte på den innan jag dubbelkollat. Så kallt tyckte jag att det var. Nu vill jag ha värme och slut på blåsten!


Själv tog jag med mig min back med lavendelsticklingar hem istället för att i värme och utan blåst i köket plantera dom, som fått rötter, i en vid kruka.


Den fick jag gömma bakom ett gäng pelargoner på balkongen så inte Kanel rotar upp alltihopa. Den killen har kli i fingrarna! Snacka om att pillra på allt!

Omskolning, lite jobbigt men nödvändigt

Ingen vill veta var man köpt sin nya tröja, som bekant. Men nu får ni veta var jag köpt mitt nya, flotta trädgårdsförkläde av märket Garden Girl med tusen fickor på. Jag köpte det på Trädgårdsmässan.

Tyckte att jag inte hade råd med Garden Girl-jobbarbrallor. Men ångrar den snålheten redan. Tog inte ett förkläde med rosen-
mönster för jag trodde att alla på kolonin skulle garva läppen av sig åt sådan flärd. Men, men det blir bergis ett par brallor med rosor på innan nån vet ordet av...

Men nu var det alltså plantomskolning jag skulle skriva om. Det var dags att vittja en av root-trainersarna (vilken böjning av ordet!!). Den med tomater och gurkor i.



Rötterna var verkligen långa och fina. Och om jag inte varit dumsnål, utan gallrat så det bara fanns en planta i varje fack, så hade det varit lätt som en plätt att plantera om dom. Nu hade jag upp till tre plantor i varje fack och det var en grann-
laga uppgift att sära på deras ihopväxta rötter. Men det gick!


Inte en planta har dött. Första natten fick dom bo inomhus, högst upp ovanpå bokhyllan så inte monsterkatten Kanel skulle tugga i sig dom. Sen blev det flera hyllor, brickor och tvingar på balkongen.

Nu har det blivit så pass soligt också (fast inte just idag) att det blir väldigt varmt på balkongen när morgonsolen ligger på. Därför har ett av kattgallren åkt upp så att vi kan vädra. På gallret har jag satt upp spetsduk av plast som skugga med hjälp av klädnypor. Det är lite Kajsa Warg i mig; man tager vad man haver...


Av dom väldigt sakta groende paprikorna från Impecta har Kanel i ett obevakat ögonblick lyckats tugga i sig hälften. Men dom fröna, som jag petade ur en vanlig paprika i köket, har grott snabbt som attan.

I den tömda root-trainern sådde jag fänkål. Heidi hade så fina förra sommaren så jag blev inspirerad.

Trädgårdsvånda

Flyttade vår magnolia Leonard Messel från gräsmattan till en mer vindskyddad plats i Långrabatten intill husväggen idag. Förra året lyckades den stackarn producera en enda blomma. Nu har den två knoppar så blomfägringen lär utebli i år också.

Men jag blir så deprimerad när jag kommer ut och ser allt skräp överallt i rabatterna och i stort sett över hela gården!

Det är första våren som det känns helt oöverstigligt att göra nånting alls åt Betongen, Trädgård20. Jag får panik och känner bara att jag vill inte bo så här, jag vill inte bo i ett getto, jag vill inte ha grannar som skitar ner och väsnas.

Jag vill ha en alldeles egen trädgård där ingen annan ställer till det. Ge mig en lottovinst, snälla!

Första spadtaget på kolonin för i år

Jag har en gammal buxbom, som stått på balkongen i flera år och som blev för stor för att stå där. Den fick flytta till trädgårn för några år sen. Där har den bara farit illa. Så idag fick den flytta till lotten.
Men, fy fan, vad sorkarna har levt om på kolonin under vintern! Det är hål och gångar precis överallt. Nu gäller det att hitta nåt miljövänligt sätt att bekämpa dom rackarna. Google, here I come!

Mässfredag, trist lördag

Var på Trädgårdsmässan i Älvsjö igår. Fem timmar, supermycket folk, halvtimmeslång kö till Bankomaten, inga sittplatser när man äntligen hade fått sin mat efter en lång kö där också; hittade till slut två stolar och fick i oss våra mackor. Fikabordet på bilden hade ju varit perfekt att slå sig ner vid men det var bara skådebröd.

Men jag gjorde några fynd i alla fall. Köpte två par helt under-
bara trädgårdshandskar, tunna, fina, Ejendals nya modell med Dala-mönster på handryggen.

Men det är inte mönstret som är det viktiga för mig. Det är att dom är så tunna. Jag gillar inte att ha handskar på mig när jag jobbar. Tappar fingertoppskänslan då men så här tunna och smidiga är toppen. Och vilket toppenpris: 49 kr paret!

Jag köpte också en humleholk. Eller rättare sagt - jag ställde mig i humlekön. Redan andra mässdagen var nämligen humleholkarna slutsålda! Många humlebon blir det i år!!


Nån av dom här små brickorna köpte jag INTE! Jösses, en vitmålad plankbit med två handtag och lite text - för 325 pix! Nä, nä... En sån slänger jag ihop själv på en kafferast!

Jag köpte inte den helt underbara japanska sekatören för 595 kronor heller - vilket jag nu ångrar. Den hade ju varit suverän för mina onda fibrohänder.

Idag är det skitväder och jag har inte orkat göra ett dugg. Blommande magnolior och sol hade ju varit toppen ute idag. Men vår magnolia ser ut som död och pina och måste flyttas till en bättre plats. Men idag orkade jag inte gräva - inte ens gå ut och titta var den skulle få bo sen. Det löser sig, som skit i vatten...

Det är en magnolia på bilden fast den ser ut som ett näsduksträd. Men tänk själv att bli stressad att blomma just nu, uppgrävd och utplacerad i en mässhall. Då ser man nog lite vissen ut dag två. Undrar hur den ser ut i morgon - sista mässdagen.


Datorn vill inte som jag så sidoelementen i den här bloggen ser ut som dom gör fortfarande. Beror tydligen på för litet RAM-minne, enligt sonen. Asså, datorn har Alzheimers!

Time out

Just nu har jag så mycket tekniska problem med bloggen så jag tar time out. Orkar inte harva med ett blogg-program som behagar ta 15 minuter på sig för ett par radmatningar och där jag inte ens kan få bloggarkivet på plats.

Jag vet inte heller om bloggarkivet funkar. Men om du scrollar ända ner till botten av sidan så finns arkivet där. Om den nu funkar, vill säga....

Jag går ut och letar efter blåsippor istället.

Fjösiga paprikaplantor

Idag tröttnade jag på dom här otroligt fjösiga paprikaplantorna som jag duttat med i egen kuvös. Jag robbade fröna ur en röd paprika i kylen och sådde dom i en likadan tomatask-kuvös. Jag kan ge mig den på att dom kommer upp med en väldig fart och blir stora som attan. Tävling pågår för jag sparde fjösplantorna också. Den som ser får lever!


Kan det tänkas bli blomkål av dessa plantor? Den som ser...osv.

Rationell rensning

Kantrabatten på baksidan är den rabatt i Betongen som är mest lättrensad. Man står i bekväm arbetsbänkshöjd och jobbar. Igår stod jag och beskar buskar, klippte bort vissna perenner, och rev undan fjolårslöv - och cigarrettfimpar och annat "kul" som grannarna försett mig med.

Jag tog händerna fulla och slängde allting bakåt neråt för uppsopning efteråt. Jag fantiserade att det skulle finnas en ränna där jag stod och att jag skulle åka på en liten fotplatta ovanpå rännan och allt jag kastade skulle ramla ner i rännan. Och när jag var klar skulle rännan stängas.

Där under skulle det finnas en gigantisk kompostmaskin där allt det slängda skulle förvandlas till underbar mylla som man skulle kunna ta ut genom en lucka nånstans på lämplig arbetshöjd.

Men så vad det ju inte. Det var mer som att jag stod i en fiskfabrik och slängde renset på golvet och sen skulle jag själv få lov att sopa upp det. Och det fick jag ju.

Bara det att vid det laget var jag astrött och supergrinig på allt skräp som kastats ut ur detta hus under denna vinter. Det märkliga är att alla grannar jag träffar förfasar sig över hur hemskt det ser ut runt huset och ändå kommer allt skräp bevisligen från just det här huset. Ingen kastar nåt och alla är upprörda. Hur hänger det ihop? Är vi utsatta för en komplott av illvilliga aliens?

Hur som helst, alltihopa skulle sopas ihop och min man hjälpte mig för vi resonerade som så att "idag blåser det inte och i morgon ska det bli kallt och regna". Och jag befriade tujorna från sina döfula skuggväv. Tänkte att regnet skulle göra dom gott.

Jo, pytt, regn! Snö - ca fem centimeter! Jag höll på att smälla av när jag tittade ut genom fönstret i morse. Nu på eftermiddan har snön åtminstone försvunnit från trädgrenarna men det ligger en del nysnö kvar på marken.

Att vakna till detta!

Jag saknar ord! Nä, förresten - jag har två: FY FAN!

Nåja, ryska maffian har i alla fall inte snott vattentornet!

Första besöket på kolonin för i år

Den 24 februari var Sylvia till kolonin och fotograferade. Precis till höger om grinden ligger min lott med komposterna nerbäd-
dade i snön och kaprifolspaljén uppstickande. Den bilden har jag närstuderat i förstoring för att kunna se hur högt snön låg mot grinden.

Idag var jag till kolonin på första besöket för i år. Stigen genom skogen var helt snöfri och det doftade svagt av tallbarr i sol-
skenet. Bara att sätta fötterna på denna härliga, välbekanta stig fyllde mig med glädje. När jag sen öppnade grinden till kolonin och tittade mig omkring, brast jag ut i ett glädje-
rop: "Hej, kolonin, härligt att se dig igen!"

Det ligger mycket snö kvar fortfarande men man kan se konturerna av min lott. Längst till vänster på bilden ser man mina svartvinbärsbuskar sticka upp. Där ungefär går gränsen till nästa lott.


Eftersom snöytan legat så högt och det varit ordentligt med skare så har hararna kunnat härja fritt på kolonin. Jag såg ett träd som var rejält ringbarkat. Att det är harar som gjort det vet jag därför att vi har viltstängsel som rådjuren inte kan ta sig igenom men maskorna är tydligen för stora för att hålla hararna ute.
Dom rackarna har suttit i min kompost (jag har bevis - dom har bajsat i komposten!) och käkat ner min kaprifol och klematis, som klättrar på spaljén, riktigt ordentligt. Nåja, det har varit en tuff vinter för dom. Och dom har inte käkat upp mina vinbärs-
buskar.

Jag hade utrustat mig med tumstock för att eventuellt kunna mäta hur djup snön hade varit. Och vid grinden var det faktiskt barmark så jag kunde mäta. Det var 84 cm fram till den ögle-
raden dit snön gick på Sylvias bild!
Det är mer än halva min längd, 160 cm. Och mäter man 84 cm från golvet uppåt på mina icke modellånga ben så hamnar man i ljumsken på mig.
Att det inte är mycket att yvas över inför en Norrbottning, som är van vid flera meter snö, vet jag men här i Mälardalen har det inte varit så mycket snö på 23 år!

Men snart, snart kan jag sätta spaden i jorden på kolonin!

Glad Påsk!

Nu har vi käkat påskmat, lax, sill, ägg och annat gott. Och så nyttigt sen! Både laxen, sillen och äggen innehåller en massa proteinas. Och laxen och sillen innehåller massor med omega-oljor. Rena hälsokosten!

Och monsterkatterna har ätit lax med grönsaker - om man nu vill se primulorna som grönsaker och det vill dom! Påskliljor kan vi inte ha för dom är giftiga för katter och Kanel och Keso äter det mesta i blomväg, speciellt om det är något som är nytt för dom.

Och till efterrätt har jag ätit memma. Skitgott! höll jag på att säga. Min man tycker att det är äckligt och ser ut som - ja, skit. Ska han säga som är österrikare och äter med god aptit allehanda knödel!

Men jag, som har fyllt 35 så många gånger, har hört mamma berätta med stor munterhet om hur USAs president Harry S Truman var på besök i Finland för att med egna ögon se om Marschall-hjälpen efter kriget hade kommit till nytta.

Nu hampade det sig så, enligt skrönan som berättades, att Truman kom till Finland vid påsktid och såg finnarna äta memma. Då konstaterade han att det verkligen var eländigt i Finland eftersom dom arma finnarna åt sin mat två gånger...

Fru Tokas känsla för blåst

Här i Betongen blåser det. Jämt! Skulle tro att man ofrivilligt byggde in blåst i miljonprogrammet genom att placera husen så att det uppstår en hel del intressanta men obehagliga skors-
stenseffekter. Nu ligger ju dessutom vår Betong högt uppe på ett berg så det skulle antagligen blåsa även utan dessa effekter.
Nu ska jag tala om vad jag tycker om blåst. Om blåst tycker jag inte! Närmare bestämt avskyr jag blåst. Det viner i öronen, ögonen tåras så jag ser ingenting utan att hela tiden blinka bort tårarna, snoret rinner, det sliter i kläderna och i håret. Jag blir nervös av blåst. Det känns som att jag tappar kontrollen, att nån stör min frid. Jag blir först irriterad, sen blir jag ännu mer irriterad och till slut blir jag fullständigt vansinnig. Det händer rätt ofta att jag är tvungen att gå in och sätta mig i porten en stund för att slippa blåsten.


Det är en enorm känsla av befrielse när ytterdörren går igen och det ständiga oljudet av blåstens vinande slutar. Det känns som en tyngd har lyfts från mina axlar.

På Kolonin blåser det ytterst sällan och när det gör det så är det för det mesta angenämt eftersom det är så pass lite och en varm dag är det svalkande. Där Kolonin ligger har det tidigare varit en kohage för Hamra Gårds (Alfa Lavals mönsterjordbruk) kossor. Kohagen, nuvarande Kolonin, ligger i en mycket vacker skogsglänta och oftast är det väldigt tyst och stilla där. Man hör bara fågelsång och asplöv som prasslar stilla. Och på håll hör man pendeltågen komma och gå vid Tumba station.

Sylvia har varit och fotograferat snösmältningen på Kolonin och nu börjar det arta sig där. I morgon ska jag ta mig en tur dit. Idag har jag klippt buskar och rensat bort gammalt och visset här i Betongen. Men det finns hur mycket som helst kvar att klippa och rensa.

Här hemma har vi kunnat plocka bort extralamporna till frösådderna i köket. Skönt att få ordning i kökshyllan med kokböckerna och en del av min samling gammalt Arabia-porslin!
Och äntligen åkte Vattenfalls kassako - elementet på den inglasade balkongen som får hjälpa till att hålla temperaturen över 0 grader - upp på vinden för den här gången. Den här vintern har elräkningen varit gigantisk!