Flyttade vår magnolia Leonard Messel från gräsmattan till en mer vindskyddad plats i Långrabatten intill husväggen idag. Förra året lyckades den stackarn producera en enda blomma. Nu har den två knoppar så blomfägringen lär utebli i år också.
Men jag blir så deprimerad när jag kommer ut och ser allt skräp överallt i rabatterna och i stort sett över hela gården!
Det är första våren som det känns helt oöverstigligt att göra nånting alls åt Betongen, Trädgård20. Jag får panik och känner bara att jag vill inte bo så här, jag vill inte bo i ett getto, jag vill inte ha grannar som skitar ner och väsnas.
Jag vill ha en alldeles egen trädgård där ingen annan ställer till det. Ge mig en lottovinst, snälla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar