stenseffekter. Nu ligger ju dessutom vår Betong högt uppe på ett berg så det skulle antagligen blåsa även utan dessa effekter.
Nu ska jag tala om vad jag tycker om blåst. Om blåst tycker jag inte! Närmare bestämt avskyr jag blåst. Det viner i öronen, ögonen tåras så jag ser ingenting utan att hela tiden blinka bort tårarna, snoret rinner, det sliter i kläderna och i håret. Jag blir nervös av blåst. Det känns som att jag tappar kontrollen, att nån stör min frid. Jag blir först irriterad, sen blir jag ännu mer irriterad och till slut blir jag fullständigt vansinnig. Det händer rätt ofta att jag är tvungen att gå in och sätta mig i porten en stund för att slippa blåsten.
Det är en enorm känsla av befrielse när ytterdörren går igen och det ständiga oljudet av blåstens vinande slutar. Det känns som en tyngd har lyfts från mina axlar.
På Kolonin blåser det ytterst sällan och när det gör det så är det för det mesta angenämt eftersom det är så pass lite och en varm dag är det svalkande. Där Kolonin ligger har det tidigare varit en kohage för Hamra Gårds (Alfa Lavals mönsterjordbruk) kossor. Kohagen, nuvarande Kolonin, ligger i en mycket vacker skogsglänta och oftast är det väldigt tyst och stilla där. Man hör bara fågelsång och asplöv som prasslar stilla. Och på håll hör man pendeltågen komma och gå vid Tumba station.
Sylvia har varit och fotograferat snösmältningen på Kolonin och nu börjar det arta sig där. I morgon ska jag ta mig en tur dit. Idag har jag klippt buskar och rensat bort gammalt och visset här i Betongen. Men det finns hur mycket som helst kvar att klippa och rensa.
Här hemma har vi kunnat plocka bort extralamporna till frösådderna i köket. Skönt att få ordning i kökshyllan med kokböckerna och en del av min samling gammalt Arabia-porslin!
Och äntligen åkte Vattenfalls kassako - elementet på den inglasade balkongen som får hjälpa till att hålla temperaturen över 0 grader - upp på vinden för den här gången. Den här vintern har elräkningen varit gigantisk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar