Hur mår man egentligen när det känns så här:
- rumpan och benen sitter fast i ryggraden precis där "Mumindalen" (= lilla skåran) börjar, med en tunn tråd. Så när man går så är det "kroppen" som går och rumpan och benen hänger efter i den där tråden - och värker som attan.
- huvet känns som en frökapsel som snart ska öppna sig längst upp så där tjusigt med fyra fina flikar utåt och hela innehållet spridas ut med vinden som nån sorts fjösdamm.
Ja, inte vet jag hur man mår eller varför man mår - men så mår jag.
Låter inte bra stackare :(. Stödkramas så där försiktigt så det inte gör ont o glad över inlägg i blogg. Hejja hejja :)
SvaraRadera