Konstig förkylning var lunginflammation

Min man blev väldigt, väldigt sjuk och jag fick ringa efter ambulans dagen efter jag sist skrev här. Infektionskliniken, isolerad på rummet tills svar på alla odlingar kommit så han inte skulle sprida mysko smitta på nån annan. Det var måndag morgon. Röntgen visade att han hade dubbelsidig lungin-
flammation. Han fick stark antibiotika intravenöst.

Själv gick jag här hemma och hade pyttelite feber men mådde som en ulmenkott. Men går man till doktorn när man har 37,5 och känner sig "konstig"? Nej, inte jag i alla fall.

På onsdan kom min mans odlingssvar och det visade sig vara "bara vanliga" pneumokocker - såna bakterier som man får lunginflammation av. Då kunde man byta sprutantibiotikan mot tabletter. På torsdan fick han komma hem. Helt klart på bättringsvägen.

Men jag blev bara ämligare och ämligare. Till slut, igår fredag, pratade jag med min husläkare och hon sa att "vi kan väl utgå ifrån att du har bakterier i samma bransch som maken". Och så skrev hon ut antibiotika.

Så här går vi nu och knaprar antibiotika ikapp. Och jag kollade i almanackan när det var jag blev sjuk och kunde konstatera att det var fem dagar innan min man blev det. Alltså var det jag som hade fått dom vanliga pneumo-
kockerna först, inte blivit så märkvärdigt sjuk och smittat min man som blev väldigt, väldigt märkvärdigt sjuk.

Både betongträdgårn och kolonilotten är det hur mycket jobb som helst på just nu. Men jag är däckad! Det var som om luften och all kvarvarande energi gick ur mig när det stod klart för mig att jag faktiskt är sjuk. Jag som är så duktig annars behövde en läkares ord på att jag är sjuk och nästan som hennes tillåtelse att få vara det också. Så nu orkar jag inte ens lägga ut bilderna från kolonin här, bilderna som jag tog i onsdags när vi var där och tittade hur det ser ut.

Men det var en underbar känsla att sätta foten på "min" stig från lilla bil-
vägen mot kolonins grind. Jag älskar den där stigen! Jag kan komma dit skitsur, på pissdåligt humör, arg, ledsen, vad som helst - och så fort jag tar mitt första steg in på stigen rinner allt det där av mig och jag fylls av en lycka som inte går att beskriva.

Snart, snart har våra piller gjort sitt jobb mot den alldeles vanliga pneumo-
kocken och jag lägger ut dom första bilderna. Och sen orkar jag ta hand om min arma lott där sorkarna levt hallabaloo hela vintern.

Snart - men inte idag eller i morgon eller övermorgon heller...