Två strider avklarade

Jag har hela soffbordet belamrat med plastbrickor med sättpotatis på groddning. Dom har grott alldeles utomförträffligt.

Men jag är väldigt trött på denna "bordsdekoration". Monsterkatterna verkar också vara rätt trötta på att behöva kliva bland potatisar när dom går på bordet. Till min förtvivlan lämnar dom fula ler/damm/smuts-märken efter tassarna på bordsytan. Hoppas bordet klarar sig ändå!

Jordtemperaturen på lotten är kollad - det är tillräckligt varmt för att gräva ner potäterna. En sprillans ny potatishacka från Fiskars är inköpt på Hornbach. Det är fullständigt vansinnigt att hålla sig med en egen potatishacka eftersom det är ett verktyg som man använder EN gång per år och det finns en att låna av en annan kolonist. Men efter allt bråket med hemsidan ämnar jag icke att stå och buga och bocka för en av mina värsta antagonister och be om att få låna hens hacka. Nix pix, nu svingar jag min egen och kan låna ut den till dom som är snälla, vänliga och trevliga. Det finns ju - som tur är - såna också.

Jag tror inte att jag har varit med om en blåsigare och kallare vår än årets. Jag hatar blåst! Jag blir nervös av att den sliter i mina kläder och viner i mina öron. Ljudet av vinande blåst kan få mig nästan panikslagen. "Stäng av, stäng av!" vill jag skrika. Till slut måste jag ta mig inomhus för att få slut på vinandet.

När det blåser så här så kommer jag alltid att tänka på den sedelärande finska folksagan som vi fick lära oss i skolan. Solen och blåsten slog vad på våren om vem som först skulle få av människorna vinterkläderna. Blåsten var övertygad om sin vinst och satte igång och blåste värre än värst. Vilket resulterade i att människorna knäppte igen sina kläder noggrannare och tog t o m på sig mera kläder. Sen var det solens tur. Solen sken och det var varmt och av åkte vinterkläderna. Sens moral: med vänlighet kommer man längst.

Nåja, det blåser alltså fullständigt vedervärdigt.

SMHI-rapporter har studerats noggrant varenda dag. Nu ser det ut som att på fredag den 3 maj ska det vara skapligt varmt och framför allt - det ska inte blåsa. Inte så mycket i alla fall. Så då SKA potäterna ner i jorden om jag så ska gå åt på kuppen.

Och då blev ju frågan om den där verktygslådan (en dynbox av plast inköpt Ö&B, Jysk eller nåt) väldigt akut. Min man och jag har stridit om vilket sätt som är smartast att göra ren den inför den stundande odlingssäsongen. Han har förespråkat att spola av den med vattenslang ute på gräsmattan och luta den mot E4-bord på tork.

Jag har hävdat att det inte går att få den ren med kallvatten och har velat ta upp den i badrummet och göra ren den med duschen i badkaret. Mot det har han invänt att den får inte plats i badkaret och annat, i mitt tycke, trams.

Blåsten avgjorde striden till min fördel. Då var en strid avklarad. Sen är ju lådfan upp- och nedfällbar. Himla praktisk när den väl är ihopfälld med handtag och allt. Men varje år roar vi våra kolonigrannar med att fälla upp den till en låda på våren och packa ihop den till ett platt paket med handtag på hösten.

Vi är båda tämligen tekniskt lagda MEN vi tänker helt olika i dylika spörsmål. Och vi kan inte heller kommunicera våra tankar till varandra för ingen av oss förstår vad den andra säger. Det slutar alltid med ett praktgräl. Han säger: "Men lilla gumman, du måste ju ändå tänka på att...." varpå jag kastar handskar eller vad som helst i backen och marscherar därifrån. Eller också frågar jag: "Eru dum i huvet, din jävel?!" varpå han tycker att jag kan görat själv då.

En sådan scen har vi spelat upp idag med bara katterna som åskådare när det platta paketet skulle plockas ner i sina minsta beståndsdelar. Sen gick det alldeles utmärkt att duscha åbäket och torka det någorlunda. Nu står det i hallen lutad mot garderobsdörrar. Då var strid nummer två avklarad.

  
Men, ve och fasa, nu ska alltihopa packas ihop till ett platt paket och byggas upp till en låda igen. Ihoppackningen kommer att ske inom hemmets skyddande väggar. Men lådresningen kommer att ske på kolonin. Jag funderar på om inte morgondagen skulle vara alldeles utmärkt för att forsla både den och trädgårdsmöblerna och alla verktygen till lotten. Så då tar vi strid nummer 3 och 4 om lådfan i morgon nästan på raken. Och hoppas att åskådarskaran inte är så stor. Sen är det frid och fröjd på lådstridsfronten till i höst.

Om inte monsterkatterna välter låddelarna i natt....

Plats för fria tankar

 

Tänk så grått och platt det ser ut på våren på kolonin. Man kan se rakt över hela området vilka som är där och jobbar. I augusti kan en mänska stå en halvmeter ifrån dig och du ser inte henne. Plötsligt - PLUPP! - reser sig personen från sin hukande ogräsställning - och man bli nästan vettskrämd.

Jag gillar det här platta, översiktliga. Man spatserar fram och åter och glor och mumlar för sig själv och fingrarna pekar.
Sen sätter man igång och jobbar, och POFF! - nä, det säger inte POFF! - alldeles stilla kommer det upp saker ur jorden, löv på buskarna. Det går ganska långsamt i början men sen är det som att det ändå HAR sagt POFF en natt. Allt är grönt, allt är högt, man ser inte folk tvärsöver området längre. Man ser inte ens den på lotten bredvid.

Och man sitter på sin stol med kaffekoppen i handen och tittar omkring sig på sin lott och tänker: "Det här har jag gjort! Fan, det är JAG som har gjort allt det här!!" Och lyckan fyller ens bröst.

Nån sorts vår

Första april. Födelsedagen avklarad igår. Jag gillar inte födelsedagar - mina egna alltså - har aldrig gjort.

Påsk är det också men det är förbaskat kallt ute och snön bara ligger och ligger där i tjocka lager.
Och just nu pratar meteorologen på TV om att det ska komma snö och att medeltemperaturen ligger mycket under det normala. Det känns som att det nog inte blir nån vår eller sommar alls i år. Men igår gick vi över till sommartid så det är i alla fall ljust en timme längre på kvällen.

Och fröerna från Impecta har kommit, likaså handskarna från Ejendahls, också beställda från Impecta. Sättpotatis och sättlök är inhandlat på Plantagen. Och odlingsbiblarna är framtagna. Två nummer av Allt om Trädgård Köksspecial - 2011 och 2012. Till min stora förvåning har dom inte gett ut ett sånt nummer i år. Men jag har ju Lena Israelssons behändiga Grönsaksodling. Och hennes tegelsten Handbok för köksträdgården. 
Växelbrukskartan har varit framme länge redan för att jag ska kunna se vad som ska inköpas.

Så vädret till trots inbillar jag mig att det ska komma en vår och en sommar i år också.

Balkongens alla pelargoner har också fått sig en omgång. Allihopa är vårfriserade redan ett tag sen och det kommer nya späda blad på dom.

Rosmaninen, som jag gett mig fan på att den ska blomma, som den jag såg mitt i stan i Paris för några år sen, har fått flytta in i en gigantisk kruka. Det som brukar knäcka rosmarinen på balkongen över vintern, skadedjur, har den sluppit tack vare "giftpinnar" som jag stack ner i krukan i höstas.

När det blir tillräckligt varmt ska rosmarinen få flytta till lotten på sommarviste. Den fick en vit kruka för att det inte ska bli så konstigt hett om rötterna i solen. Gäller bara att hitta vita krukor allteftersom den ska växa. Troligen behöver den byta till en större kruka varje år.

Ja, nu väntar jag på att snön försvinner och våren kommer på riktigt så jag kan sätta igång och odla och sitta med min kaffekopp på kolonilotten och lyssna på fågelsången och snacka med "min" koltrast som varje vår är jättearg på mig när jag plötsligt dyker upp. Han sitter i en björk utanför stängslet och skäller och gapar på mig. Efter ett tag sitter han på stängslet bara en bit ifrån mig och skäller. Framåt efter midsommar studsar han omkring på lotten och drar upp maskar när jag vattnat. Då har han vant sig vid mig så han kan nästan sno runt fötterna på mig.