Hur kan dom veta?

Jag erkänner! Jag är en slarvig potatisodlare. Jag kupar inte min potatis! Jag gräver mina fåror, lägger ner mina sättpotatisar och sen får dom sköta sig bäst sjutton dom vill. Och det gör dom med den äran. Jag lägger på så pass mycket jord att det mycket sällan blir några gröna potatisar. Förra våren var maken sjuk och jag fick ner mina potatisar väldigt sent i jorden. Jag måste ha haft bråttom och varit extra slarvig. När jag på hösten tog upp all potatis, som var kvar, gick jag som vanligt igenom den för att se om det fanns gröna exemplar. Och det fanns det – många! Så pass många att det kändes fel att kasta så mycket potatis. Så jag sorterade dom fint och la dom i korgar med små namnlappar på. Två små korgar med Marine och Timo blev det. Sen har jag inte tänkt på dom mer. Jag har varit och handlat årets sättpotatisar och valt noga vilka sorter jag ska odla i år. Sen började daltandet med dom. Varje potatis ska ligga optimalt på brickan med tidningspapper under sig. Dom ska få så mycket ljus som möjligt. Och jag håller dom spänstiga och hindrar dom från att torka ut genom att duscha dom då och då med en sprayflaska med vatten. Det har blivit fina, knubbiga groddar på dom. Som tur är, är mina sättpotatisar i år ganska stora. Förrförra året hade jag små delikatesspotatisar på groddning – på soffbordet… en kolonist får knappt plats i sin lägenhet själv på vårkanten för plantor och potäter. När dom små delikatesspotatisarna fick stora groddar tyckte mina katter att dom liknade små råttor på ett helt oemotståndligt sätt. Dom tog dom i ”svansen” = grodden och bar iväg med dom och ”dödade” dom på golvet. I år bodde mina sättpotatisar på köksbordet först men plötsligt kände jag att jag ville ha mitt hem som hem och inte som ett växthus. Nu ligger dom ute på den inglasade balkongen på ett stort bord och får verkligen maximalt med ljus. Och den låga temperaturen där gör att potatisarna håller sig spänstiga utan min hjälp. Och groddarna är väldigt fina. Häromdagen skulle jag leta efter något bland mina kolonigrejer i källaren och fick syn på mina potatiskorgar med dom gröna potatisarna från i höstas. Långa, bleka slanor till groddar stack upp ur korgarna. Vissa groddar hade till och med trängt sig igenom korgväggens flätning. Och högst upp i toppen på en del groddar var det små bladanlag.

Då kommer jag till frågan i rubriken. Hur kan dom, i mörker och kyla, veta att det är vår och dags att sätta igång och växa? Finns det en liten hjärna, en liten klocka, ett litet nedärvt minne inbyggd i varje potatis som plötsligt säger att nu är det dags? Jag ser för min inre syn hur en av potatisarna lite försiktigt börjar bilda en grodd. Jag hör hur han ropar av glädje till dom andra: ”Hallå, nu är det dags!” och hur det blir liv och rörelse i korgen när alla sätter igång och groddar sig. Jag ser hur dom trängs för att få upp sina groddar rakt upp… Vänta nu, hur vet dom vad som är upp och ner där i mörkret? Har dom ett balanssinne också som visar dom riktningen? Eller är det bara så att groddarna ska uppåt från det som potatisen ligger på? Och i trängseln kunde inte alla få plats med sina groddar spikrakt uppåt. Då trängde dom ut grodden rakt igenom korgväggen. Vilken fantastisk växtkraft! Inte bara att dom vet när, dom vet också åt vilket håll, och finns det inte plats så banar dom sig väg genom hinder. Och det mest fantastiska var potatisen som redan hade tillverkat nya små potatisar där i källarens mörker!

Så medan vi odlare daltar med våra sättpotatisar, växer gamla bortglömda potatisar av alldeles egen kraft. Nu har jag tagit en stor, svart murarbalja och fyllt den med jord och lagt i dom mest grodda potatisarna av sorten Marine.

I år ska det bli egen nypotatis till midsommarsillen! Och det ser riktigt lovande ut! Men det här ser inte alls bra ut! Blogger har ändrat sättet att redigera och lägga ut inlägg och jag får inte till det här inlägget alls som jag vill. Det ska inte vara ett enda långt textsjok, jag har faktiskt gjort mellanrum där jag ville ha nya stycken. Bilderna ska inte sitta tätt mot texten. När jag klickar på förhandsgranska får jag bara upp en tom ruta med ordet "Förhandsgranska". Jag blir så trött!!! Ni, som läser, får väl harva er igenom den kompakta texten om ni orkar....