Jag glodde på fröna i en liten, liten tomat och tänkte att kanske...
Sagt och gjort, klämde ut fröna från flera små tomater och smetade kladdet på kaffefilter så att fröna skulle torka.
Sen var det dags att rigga "kuvösen" på fönsterbrädan i köket - säkrad mot kattvältor med tving.
Och en dag tittade dom små plantorna upp. Jag var nu långt inne i ett experiment som jag inte visste om den skulle bära frukt :)
Jag hade ju ingen aning om hur tomaterna behandlats i Spanien innan dom hamnade på mitt matbord. Skulle plantorna vissa sig vara sterila? Men nu fanns ingen återvändo.
Sen kom den riktigt jobbiga fasen i odlandet. Plantorna skulle omskolas till en bytta var och ställas på balkongen för att få maximalt med sol och samtidigt stå svalt.
Har man då två monsterkatter som tror att allt i plantväg är till för dom att ätas, gäller det att ställa brickorna högt upp på hyllor. Speciellt då tomatplantor som är giftiga för katter att äta. Och den som tror att en hemmakatt på något "naturligt" sätt vet vad som är farligt att äta, den tror fel.
Och så skulle brickorna säkras med tvingar. Varje gång det skulle vattnas fick man lossa alla tvingar och bära in brickorna i köket, vattna, bära ut och "tvinga" igen.
Sen planterades dom ynkliga småttingarna ut med fiberdukstunnel över sig för att inte dö av chock över att plötsligt ha hamnat oskyddade på en stooor kolonilott istället för den trygga balkongen och den dagliga vandringen mellan balkongen och köket.
Och dom klarade sig och satte igång och växa och växa. Det var en enorm växtkraft i dom små rackarna och det sköt ut tjuvskott i vartenda bladveck.
Så det blev till att sitta mellan tomatraderna på liten pall och klippa bort tjuvar och binda fast plantorna vid bambupinnar. Och det hann jag inte göra riktigt i tid så dom hade blivit krokiga som ormar. Men fastbundna blev dom.
Det är kul att tvätta händerna efter att man hållit på med tomatplantor. Tvållöddret blir gulgrönt och lite småäckligt gallfärgat.
Plötsligt en dag, närmare bestämt den 5 juli, utropade min man: "Kolla! Det finns små tomater här!"
Och ja, det fanns massor av små tomater och då visste jag att plantorna inte var sterila.
Det kunde man ju skåla för med en kopp kaffe! Typiskt mig - en ståfika på språng nånstans :) SKÅL!
Nu återstår bara att känna efter hur dom smakar när dom mognat. Är dom lika goda som sina anmödrar? Så än är inte sagan om tomaterna slut för i år.
