Mina trädgårdar går på kryckor. Dom hankar sig fram utan större hjälp av mig. Ogräset frodas i rabatterna här hemma och på kolonilotten sprider sig hallonskotten precis som det rotogräs hallon är.
Hela denna vår har min man och jag varit sjuka ikapp. Man skulle kunna tro att vi tävlar om vem som är värst. Vem som vinner är svårt att säga. Min man har nog haft dom värre sjukdomarna men jag leder på poäng på att vara svårdiagnostiserad. Sen den 18 februari har jag feber och ingen läkare kan hitta felet på mig. Eller feber och feber, det kallas att vara subfebril - alltså ha en förhöjd temp men inte över 38 grader eller kanske nån enstaka gång åka några tiondelar över 38 grader. Det kan vara den fula fästingen och borrelian, som jag fick av den, som spökar. Men det kan vara nåt helt annat. Vad det än är så är jag skittrött och ämlig och två antibiotikakurer har inte hjälpt.
Min man däremot har haft allvarliga sjukdomar som har varit lätta att diagnostisera och behandla men dom har tärt på honom. Så när han är sjuk, skärper jag mig till tusen för att stötta honom och känner inte ens hur trött och ämlig jag är. När han är okej igen, klappar jag ihop och orkar ingenting.
Så här går vi och stöttar varandra och ingen orkar med några trädgårdar. Men faktiskt! - i en lucka mellan två sjukhusvistelser för gubben lyckades jag sätta mina potäter! Det var en ljuvlig seger och förbannat skönt att bli av med potäterna som låg i äppelkartonger (såna där platta med gropar för varje äpple) på groddning på soffbordet av alla ställen.
Och en annan dag fick jag ut alla tomat- och gurkplantor i fiberdukstunnlar! Hurraa!
Just nu sitter jag här och försöker uppamma ork nog att åka upp till lotten för att kolla mina tunnlar. Det är en inre strid. Jag är trött och vill gå och lägga mig men jag hör hur tomaterna och gurkorna skriker på mig. Jag kan inte heller vänta till i morgon bitti och ta det då för så ska det vara dåligt väder.
Skit för denna sjuka vår!! Nu vill jag ha en frisk, lagom varm sommar med sköna, lugna stunder på lotten!
