Dom ordentliga gick runt och ställde om alla sina klockor innan dom gick och la sig och häpnade över att klockan var så mycket när dom vaknade i morse. Dom halvordentliga ställde om klockorna i morse. Dom slarviga glömde bort alltihopa och har idag missat en massa tider dom skulle passa.
Så nu är det sommartid och ute blåser nordanvind. Och i hyreshuset bredvid mitt har en man legat död i tre år utan att någon har saknat honom. Jag vet inte vem han var men jag ser hans balkong om jag vrider på huvudet och tittar ut genom fönstret bredvid min dator. Fast jag vet inte vilken av dom sju balkongerna i den raden det är.
Tids nog kommer jag få mig skvallret serverat; vilken lägenhet, vad han hette, beskrivning på hur han såg ut och så hela det makabra hur han hittades av dom som drog in bredband i huset och hur hyresvärden var tvungen att vädra ur huset genom att öppna rökluckorna.
Rökluckorna som det gjordes en ordentlig översyn på efter den stora branden i Rinkeby då flera personer omkom i trapphuset när dom försökte fly från huset där det brann på nedersta våningen. Hade dom stannat inne i sina lägenheter så hade dom inte dött. "Rök dödar, stanna i lägenheten!" står det numera på ett anslag i vår port.
Jag kommer att få höra hur den döde mannen hade legat där i tre år helt död och stilla och inte luktat det minsta lilla förrän polisen kom och vände på honom. Då kom stanken som fick hyresvärdens personal att rycka ut och öppna rökluckorna.
Eftersom både jag och min man är sjuka och inte rör oss ute slipper vi dom mest hysteriska berättelserna när alla måste försöka avbörda sig skuld-
känslan över att dom inget visste. Och vi slipper höra övertonerna om hur hemskt det är att nån kan ligga död i TRE ÅR.
Jag har dock sett socialnämndens ordförande ställas till svars i TV:s lokalnyheter. "Har ni ingen koll på gamla människor i kommunen?" frågade reportern. "Jo, vi har koll på dom som behöver socialnämndens hjälp och dom som behöver hjälp med vård och omsorg men vi kan inte tränga oss på och hålla koll på varje kommuninnevånare som inte har bett om hjälp" svarade socialnämndens ordförande.
Det jag tycker är så sorgligt med detta är inte hur länge han låg död utan att han faktiskt dog alldeles oerhört ensam och det faktum att hans ytterdörr var olåst. Hade han låst upp den för att försöka få hjälp? Jag tycker inte att det är så hemskt att han låg död i tre år innan han hittades. Men jag tänker mycket på hur länge han låg och dog. Led han, var han rädd, vad tänkte han på? Jag hoppas att han inte dog länge.
Ute blåser nordanvind och i grannhuset mår folk lite dåligt just nu för att dom inte märkte att mannen saknades. Dom trodde att han kommit på sjukhus för han var gammal och hade besvär med hjärtat.
Jag undrar hur brevbäraren/bärarna som lagt post i hans brevinkast i tre års tid, till en enorm hög innanför dörren, känner sig nu. Borde inte dom ha märkt nåt? Eller har brevbärare idag inte tid att öppna brevinkastluckan utan låter breven bara glida ner genom glipan? Han måste ha haft en skylt med "Reklam, nej tack!" på sin dörr. Posten delar ju ut minst två kilo reklam varje vecka så hade han inte haft det så hade post- och reklamhögen blivit så stor så den borde ha nått upp till långt över brevinkastet.
Mina sättpotatisar ligger på förgroning på soffbordet (soligaste bordet i lägenheten) i äppeltråg från Ica (ni vet, dom där tunna mellanläggen i äppellådorna, dom som är av samma material som äggkartonger). Killarna som drog bredbandet hos oss dagen efter dom hittat den döda mannen flinade åt potäterna.
Dom var från Serbien, hade inte varit så länge i Sverige, kunde inte speciellt mycket svenska och kunde inte fråga mig varför jag så chickt hade potatis på soffbordet; inte lite heller - nio kilo. Undrar varför min kommun och mitt bostadsföretag har killar från Serbien som bredbandsdragare. Det kan väl aldrig bero på att det blir billigare, att det handlar om lönedumpning? Nä, inte i min rödgrönstyrda kommun...
Jag undrar också vad dom tänker om ett land där någon kan ligga död så länge att han i det närmaste måste ha varit mumifierad, åtminstone på den sidan som inte låg mot golvet. Han måste ha legat på golvet, annars hade han luktat... Eller kan man dö så i Serbien också? Är ensamheten något universellt som finns i varje land i varje tid och inget vi just i Sverige, just i dessa tider behöver skämmas extra för?
Mina frösådder växer i snabb takt, monsterkatten Keso tuggar i sig mina plantor precis som förra våren.
Och min man ligger sjuk - precis som förra våren. Och jag är rädd för vad som kan hända med honom. Förra lördan fyllde han 75 år och hyllades med sång på Botkyrka Arbetarekommuns årsmöte. Han var mycket rörd och generad.
På tisdag morgon vaknade jag med en kraftig förkylning. Ända till idag har jag undrat vad det är för sorts konstig förkylning för den har inte känts som en förkylning ska. Idag, när min man plötsligt började hacka tänder och skaka av frossa under dubbla täcken, förstod jag. Det är inte en förkylning. Vi har fått influensa.
Och det skrämmer mig att min man, 75 år gammal, trippel bypass-opererad för ett år sen och med KOL nu ligger med nästan 40 graders feber i sin säng och knappt orkar få i sig lite vatten. Jag tänker på svininfluensa och ECMO-apparater. Jag är sån, jag tar alltid i det värsta som finns när nåt farligt händer.
Jag vet - I am a worrying kind och det är larvigt - men det hjälper inte. Jag är ändå rädd för vad som ska hända. Men jag är glad att han inte ligger här ensam med posthögen växande innanför dörren.
Han kunde ha gjort det. Hans förra fru är död och dom hade inga barn. Om jag inte hade stormat in i hans liv med mina ungar - eller för all del nån annan kvinna - så hade han varit en ensam man.
Skulle alla dom som sjöng "Ja, må han leva" i lördags ha märkt att han inte syntes till?
