I morgon är det den 1 augusti. Vart denna sommar tagit vägen har jag inte en aning om. Den 20 april stannade tiden när det upptäcktes hur illa det var med min mans hjärta. Operation, sjukhusvistelse, konvalecens och oro.
Och när han var utom fara blev det fasligt bråttom att få igång odlingarna på lotten. Dom sista fröna sådde jag den 20 juni.
Och efter midsommar slog "ryssvärmen" till och höll i sig över en månad. Då kändes det som man inte levde utan bara försökte överleva en dag i taget. Sova på nätterna var nästan omöjligt.
När "ryssvärmen" släppte var det redan den 24 juli. Regnet kom äntligen - i mängder. Dagen efter var det underbart svalt och en härligt frisk luft. Det kryllade av folk på kolonin och alla log mot varandra och suckade lyckligt: "Åh, så skönt! Nu kan man äntligen vara här!"
Dom flesta hade gjort som jag, gått till lotten och vattnat sent på kvällen och inte orkat mer än det. Det var en vecka sedan. Under denna vecka har det plockats litervis med hallon och vinbär på koloniområdet. Det har rensats ogräs och alla har varit fulla av energi. Men som sagt, juli försvann i "ryssvärmen".
Nu önskar jag att augusti blir en fin sommarmånad med lagom temperatur och lagom mycket regn. Blåbären och lingonen är nog förlorade i torkan men kanske att vi kan få kantareller, massor av kantareller.
Och sen en lång fin höst med brittsommar, klara dagar med hög luft, vackra höstfärger. Och en novembermånad som går spårlöst förbi. För det är väl för mycket att hoppas på att det ska vara fint väder i november. Denna, den onödigaste av månader, brukar oftast vara som en blöt, grå arméfilt som ligger och trycker över ens axlar.
Men värmen och vattnandet har ändå medfört att det växer ordentligt på lotten. Gurka, tomater, blomkål, blommor, hallon, jordgubbar...
Och på balkongen har pelargonerna varit fantastiska. Men då köpte vi också träpersienner till balkongen under värmeböljan i ett försök att hålla värmen borta från lägenheten. Vilket inte lyckades så där superbra. Men pelargonerna fick välbehövlig skugga.
Denna pelargon är en rosenknoppspelargon som heter Appleblossom, vad annars... Den ser ju på pricken ut som äppelblom.
Jag har tre polkagrisrandiga hängpelargoner - eller rättare sagt, borde ha tre såna. Men en av systrarna Polkagris har bestämt sig för att vara orandig. Men hon är så fin i sin orandighet.
Trädgården i Betongen har legat för fäfot hela sommaren. Det enda jag orkat och hunnit göra är att vattna. Men den är så pass uppvuxen med perenner nu att det inte synts så himla tydligt att den varit vanskött.
Idag tänkte jag att jag skulle flytta ett gäng perenner från en rabatt till en annan. Men först skulle jag "städa" lite i den rabatten dit perennerna skulle.
Jag började på förmiddagen och höll på hela dagen. Och inte ens städningen blev klar, än mindre att en endaste perenn skulle ha blivit flyttad från den andra rabatten till denna. Men denna har genomgått en rejäl ommöblering.
I morgon hoppas jag att dom där perennerna blir flyttade enligt planerna. Det är otroligt hur lång tid allt tar i trädgården. Men man ska inte ha bråttom. Det är påtandet som är terapin!
