Håll mitt hjärta...

Det är time out här på bloggen. Gubben har blivit hjärtopererad, en trippel bypass. Så nu ligger alla trädgårdar för fäfot utom balkongen där jag vattnar och monsterkatterna käkar lökblast och gurkplantor.
Hörs när läget förbättrats på hemmafronten.

Britt-Maries hängande trädgårdar

Att ha min trädgård på balkongen hängande - ja, därtill är jag nödd och tvungen numera. Det ser monsterkatterna till. Observera att brickorna sitter fast med tvingar i hyllorna. Annars skulle de inte ligga kvar en sekund!

Vår förra katt, den fina, försiktiga damen Emma, rörde aldrig mina växter, inte heller några prydnadssaker. Så här kunde min balkong se ut på hennes tid.


Den här bilden togs dagen innan vi åkte till Paris en vecka och Emma hade kattvakt. Men inte ens i protest över att vi rest bort, rev hon ner nånting.

Det är skillnad mellan folk och fä. Och man kan väl säga att Emma var folk medan monsterkatterna är fä.

I stort sett allting hänger på min balkong, antingen på väggarna eller i amplar. Det enda som kan stå på bord eller pallar är pelargoner. Pelargonblad smakar antagligen inte gottis i kattmun.

Men jag tycker det är rätt snyggt med min hängande trädgård även om det blir en del klättrande för att vattna.

Midsommarpotäterna växer så det knakar

Mina Early Puritan i storkrukan på balkongen växer fort nu. Det blir nog ett kok till midsommar.

Early Puritan är ju en potatissort som man kan "robba i vaggan" - alltså ta innan den har legat och mognat och den smakar bra ändå.

En liten pärla, en sillsvans och potäterna tillsammans med min älskade man som just nu ligger på sjukhus efter en hjärt-
operation - det är verkligen nånting att se fram emot!

Ibland kan små, små saker göra livet så underbart!

Kannibalkatterna

Keso och Kanel tuggar i sig mina lavendelsticklingar. Men, kannibaler, att tugga på lavendel gör väl inte en katt till kannibal?

Nä, kanske inte riktigt... Men monsterkatternas mamma heter - ja, just det: Lavendel!

Kattgräs, kattgräs!!!

Kom på den oskuldfulla vita katten Keso (med lite "nyponsoppa" runt nosen, säger dottern) med att slita upp små späda purjolökar ur root-trainern. Det var bara rötterna och lite jord kvar på bordet och katten stank lök.


- Men det där kan du inte äta, det är lök! sa jag.
- Kattgräs, kattgräs! skrek han och sträckte sig efter mera.

Det var bara att hänga om alla hyllorna där sådderna står och ställa brickan med purjon så han inte når den.

Det värsta är att tomatplantor är giftiga för katter så egentligen borde allt stå högst upp men det går ju inte. Man skulle ha en torkhiss-aktig anordning i taket som man kunde hissa upp och ner.

Faktum är att jag funderat på att köpa en torkhiss och använda den till försådderna. Men det har stannat på funderingsstadiet.

Just nu ser balkongen ut som en sämre variant av Semiramis hängande trädgårdar. Dom var ju ett av världens sju underverk. Det kan jag inte påstå att min balkong är. Där är det bara oerhört trångt.

Men pelargonerna blommar!